Föreningens historia

I början av 1900-talet väcktes en tanke hos dåvarande löjtnanten Tage von Gerber (1885–1966) och kamrern Claes von Rothstein (1864–1939) att samla i Sverige levande adelsätter som inte är introducerade vid Riddarhuset i en egen förening för att ”genom en bättre sammanhållning kunna tillvarataga sina intressen och i en framtid kunna bringa hjälp åt sådana ättemedlemmar, som därav kunde vara i behov.”

Kamrer Claes von Rothstein (1864–1939), en av föreningens två initiativtagare och dess kassör 1911–1939.

Vid ett möte på restauranten Riche i Stockholm år 1911 stiftades Sveriges Ointroducerade Adels Förening genom val av dess första styrelse som utöver initiativtagarna Tage von Gerber och Claes von Rothstein bestod av distriktsläkaren Henrik Gahn (1864–1940), grosshandlaren Henrik Löwenadler (1860–1939), agronomen greve Detlew af Trampe (1896–1956), konstnären, sedermera professorn, Gösta von Hennigs (1866–1941) och ekonomidirektören greve Valdemar af Trampe (1873–1946).

Det dröjde emellertid några år innan den nystartade föreningen fick vind i seglen. Första världskriget bröt ut och åren efter 1914 uppslukades intresset av andra ting än föreningsarbete.  År 1917 lyckades ett par av föreningens ivrigaste förkämpar intressera överste Claes Grill (1851–1919) för saken. Han invaldes som ordförande och gick med sådan entusiasm till sin uppgift att föreningen redan vid hans bortgång 1919 kunde stå på säkra fötter.

Den 31 mars 1933 ändrades Sveriges Ointroducerade Adels Förening namnet till Ointroducerad Adels Förening.

Överste Claes Grill (1851–1919), föreningens ordförande 1917–1919 och eldsjäl.

År 1886 hade Carl Herman Tersmeden utgivit Kalender öfver i Sverige lefvande ointroducerad adel, som utkom med ytterligare en utgåva 1899. Redan från första början såg den nybildade föreningen som en av sina angelägnaste uppgifter att “utge en matrikel eller kalender över i Sverige boende medlemmar av icke naturaliserade utländska adelssläkter och av ej på Riddarhuset introducerade adelsätter med svenska sköldebrev”. Under åren 1911–1944 kom Tage von Gerber att utge Nordisk adelskalender 1912, Nordisk adels- och diplomatkalender 1913 och från 1916 Sveriges ointroducerade adels kalender. Utgivningen skedde som enskilt företag från von Gerbers sida men i samarbete med föreningen. Genom genealogiska forskningsinsatser och en allt stringentare hållning från föreningens sida uteslöts successivt flera släkter vars adelskap inte kunde bevisas. Av någon anledning kom dessa arbetsformer att leda till konflikt mellan parterna och föreningen gav i uppdrag till kapten Johan Kleberg, sekreterare vid Riksheraldikerämbetet, att utarbeta Kalender över Ointroducerad Adels Förening vilken utgavs första gången 1935.

Som en nyhet i föreningens kalender föreslogs 1944 att fotografi och levnadsteckning “av någon bemärkt medlem” skulle införas. Följande år beslöts att ett fotografi av prins Oscar Bernadotte (1859–1953) samt en av svärsonen fil. mag. Hugo Cedergren (1891–1971) författad biografi skulle ingå i kommande kalenderutgåva. Sedan prinsens medgivande till att bli föreningens hedersledamot inhämtats genom hans son, greve Carl Bernadotte af Wisborg (1890–1977), vilken var föreningens sekreterare (och senare ordförande och hedersledamot), infördes porträtt och biografi i kalendern för 1946. Detta porträtt inledde den långa rad fotografier av föreningsmedlemmar, som sedan dess traditionellt ingår i kalendern.

Till kalenderredaktör antogs i mars 1950 överstelöjtnant Knut von Sydow (1883–1959), ett uppdrag han innehade t.o.m. 1958 års kalender, då kammarherren Erik T:son Uggla (1906–1991) tog vid och förde serien fram till 1967. Han följdes då av rådmannen Johan von Sydow (1918–1999) och skriftställaren Leif Påhlsson (1935–2019) 1967, Påhlsson ensam 1970, fil.kand. Christoffer von Warnstedt (1918–1998) 1975, fil.dr. Lars Wikström (1923–2013) från 1980 och ing. Niclas von Rothstein från 2010.

En om den von Gerberska tvisten påminnande historia inträffade efter utgivande av 1975 års kalender. Det visade sig nämligen att redaktören mer eller mindre egenmäktigt uteslutit, “glömt”, ett par släkter och låtit en annan, som av styrelsen förklarats skola utelämnas, kvarstå i kalendern. Föreningen åtog sig att författa de felande släktartiklarna och föreningens ordförande gick ut med en särskild ursäkt till de förfördelade släkterna.

Under 1970-talet hade intresset för kalendern och föreningen minskat som resultat av den allmänna samhällskulturen och antalet betalande medlemmar hade minskat betänkligt. Dåvarande ordförande Gilbert Murray (1914–2008) och kassören Siegfried Joussineau de Tourdonnet konstaterade att föreningen stod inför att föreningen inte skulle kunna fortsätta att ge ut kalendern av ekonomiska skäl. Styrelsen beslutade inför 1985 års kalender att för att en ätt skulle få fortsätta ha en artikel i kalendern så skulle det finnas minst en betalande medlem per sida som släkten upptog i kalendern. Beslutet resulterade i ett ökat antal betalande medlemmar och att kalendern kunde fortsätta att ges ut, men också i att ett antal familjer förlorade sina artiklar i kalendern. Flera av dessa förlorade släkter har kunnat återföras genom arbete av kalenderredaktören Niclas von Rothstein i 2015 och 2020 års kalendrar.

Föreningen har sedan 2000 i uppgift att delta med representant i Svenska Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik (SNGH) vilken har till uppgift att hålla kontakt med internationella organisationer inom området och står under insyn av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.  Som föreningens representant deltog ordföranden Peter af Trampe under tiden 2000–2016.

År 2002 inrättades genom en donation av Ointroducerad Adels Förening, Stiftelsen Ointroducerad Adels Stipendiefond (SOAS) med ändamål att främja vård och uppfostran av barn, lämna bidrag för undervisning eller utbildning samt främja vetenskaplig forskning.

Länge har det funnits önskemål bland medlemmarna att familjernas släktvapen skulle presenteras i kalendern med färgtryck. Detta var under lång tid omöjligt av ekonomiska skäl men tiderna förändras och så även tryckteknikerna och prissättningen. Genom ett omfattande arbete av Otto von Schwerin, tidigare riddarhussekreterare, att digitalt rita om samtliga släkters vapen i förenklat format kunde föreningen i sin tjugoförsta utgåva år 2005 tillmötesgå denna önskan.

Föreningen omfattar idag drygt hundra ätter och c:a 450 medlemmar.